Skrivet av: idacartau | mars 13, 2008

Novell

Jag fick tillbaka min novell i måndags som jag hade glömt bort att jag hade skrivit, så bra minne har jag. Men fick ett förvånadnde betyg faktiskt men är man bra så är man haha MVG. Tänkte att jag skulle lägga upp den så ni får läsa den och se om den förtjänar så högt betyg. (Och sen är det oxå folk som har bett att få läsa den) Vill bara varna känsliga läsare bara så ni vet!! Jag vill oxå tillägga att novellen inte bygger på någon sann händelse.

Jag kände en hand på min axel, jag ryckte till och vände mig om, där stod en man inte en dag
äldre än 30 iklädd mjukiskläder och joggingskor. Det verkade som om han också var ute och
sprang. Jag såg att han frågade mig något så jag stängde av min mp3 och tog ur hörlurarna.
            Är du ute och springer alldeles ensam? frågade han.
           Ja, hurså?
           Jag tänkte bara, det är inte så säkert i de här skogarna, jag har själv sett några skumma
typer vandra omkring. Så om du vill så kan vi göra sällskap.
          Jag har då inte sett någon, men visst.
Mannen presenterade sig som Johan Nilsson och vi började springa. Han var ganska
välbyggd och faktiskt rätt så snygg, det gjorde att jag litade på honom. Vi sprang ett tag och
sedan tog vi en andningspaus. Johan berättade en massa saker om sig själv, var han bodde
och vilka jobb han hade haft. Sen började han ställa frågor till mig som jag enkelt svarade på.
När vi pratat tag frågade han om vi kunde ta en lite avvikande väg eftersom den var kortare
men lite mer ansträngande. Det gick jag med på och vi fortsatte springa till vi kom till ett
tätbevuxet område.         Här ska vi in, sa han.
         Här? Frågade jag tveksamt.
         Ja, jag sa ju att den var jobbig
.         Okej, svarade jag utan att ifrågasätta något mer.
Vi klev in bland buskarna och armbågade oss fram tills vi kom till en liten dunge. Jag kunde
inte längre se stigen som vi hade lämnat för bara några minuter sedan. Det var torrt på
marken så vi satte oss ner. Han tog fram en liten flaska som han hade i högra fickan.
         Varsågod, sa han och gav flaskan till mig.
Eftersom att innehållet var genomskinligt tog jag det för vatten så jag tog en stor klunk, men
när jag hade svalt det så märkte jag att det var något helt annat.
         Vad är det för något? frågade jag.
         Det är lite starkare grejer än vatten kan man säga.
         Jag vill inte ha mer, sa jag och räckte över flaskan till honom.
         Det är väl klart att du ska ha en klunk till, sa han och förde flaskan mot min mun.
Jag drack en klunk till och ytterligare en och en efter det. Jag började känna mig lite yr och
som om kroppen inte lydde mina signaler.
         Vad var det exakt i den där flaskan, frågade jag.
         Det var bara lite vodka och lugnande, förklarade han helt lugnt.
Lugnande? Till vadå? Vad hade han tänkt göra med mig?
         Jag tyckte bara att du verkade lite stel.
         Och då behöver man lugnande?
Nu började jag bli riktigt rädd.
         Men du verkar inte reagera på samma sätt som dom andra. Dom brukar bli tysta.
Dom andra? Vilka andra? Vad pratar han om? Min kropp blev bara tyngre och tyngre, jag
kunde inte längre tänka klart. Vad skulle jag göra? Och ännu värre, vad skulle han göra?
Han tog flaskan ur min hand och skruvade på korken igen och satte tillbaka den i sin ficka.
Sen började han försiktigt smeka mig på kinden. Jag försökte slå bort hans hand men mina
armar gick inte att röra. Han började ta av mig min munkjacka och mina byxor. Nu var jag
skräckslagen. Jag började skrika. Jag skrek och skrek tills han satte en hand över min mun
och skrek åt mig att hålla käften. Nu låg jag där nästan helt naken och jag visste att jag inte
kunde komma oskadd ifrån den här platsen. Men plötsligt hörde jag något och jag vet att han
också hörde det för han stannade upp men fortsatte sen igen med att klä av mig plagg. Jag
öppnade mina ögon och såg att det stod en kille precis bakom Johan och han hade en stor
gren i sina händer. Han höjde grenen och slog ett hårt slag i Johans rygg. Johan föll ihop på
marken precis bredvid mig.
Killen hittade mitt linne och mina byxor och tog på mig dom, sen lyfte han upp mig och
började gå tillbaka mot stigen som jag och Johan avvikit ifrån.
Killen satte ner mig på en bänk nära ett hyreshus och satte sig framför mig.
         Hur mår du? Frågade han.
         Inte så bra, svarade jag  .
         Jag heter Kim, sa han. Fryser du?
         Lite.
Han tog av sig sin jacka och la den över mina axlar.
         Tack Kim, sa jag. Tack för att du räddade mig.
         Vill du att jag ska följa dig hem?
         Jag tror inte att jag vill fara hem just nu, mamman jobbar så jag blir ensam.
         Vill du följa hem till mig då?
         Får jag det?
         Självklart. Kan du stå?
Jag ställde mig upp men föll ihop lika snabbt igen. Så Kim tog min arm och la den över hans
axlar.
Vi kom hem till Kims lägenhet och han la ner mig i soffan.
         Borde jag ringa polisen? Frågade jag.
         Det borde du göra, jag tror inte att du var den första han har gett sig på.
         Det var jag inte.
Han gav mig en telefon och jag gjorde en anmälan.
         Jag sov hos Kim den natten. Tidigt på morgonen ringde telefonen, det tog en stund
och sen kom Kim in berättade att de hade fått fast Johan. Jag blev jätteglad. Jag till
och med gav Kim en kram.
         Nu kommer han aldrig mer röra dig, sa han
         Nej, och framför allt så kommer han inte att röra någon annan.
Efter det följde en massa undersökningar och en rättegång. Kim blev vittne och berättade allt
han sett och gjort. Det visade sig att Kristian, som han egentligen hette hade gjort sig skyldig
till inte mindre än sju våldtäkter. Han fick fyra år på sluten anstalt.
Skrivet av: idacartau | mars 11, 2008

Friluftsdag

Det har varit nått fel på min inlogg så har inte kunnat komma in förns nu så…

Idag har vi nog haft den kortaste friluftsdagen genom tiderna, fast dom som skulle spela fotboll hade nog ännu kortare för dom fick inte ens spela. Dagen började med att jag gjorde i ordning matsäcken jag skulle ha med och klädde mig ordentligt eftersom man aldrig vet vad det är för väder i Lule. Vi samlades i foajen vid 9,30 och det var meningen att vi skulle gå till nån ö mitt i älven men då hade någon sett att det var mycket vatten ovanpå isen så vi skulle bli sjöblöta om vi skulle ge oss ut där. Då gav lärarna förslaget att vi skulle gå på stan och titta på nåra konstverk istället, men eftersom vi såg ut som vi gjorde protesterade vi mot det beslutet så istället skulle vi gå runt hela stan. När vi kom till hamnen såg vi att det gick visst at ta sig till ön så vi började vandra på den hala isen. vi kom fram till ön skyblöta. Då startades det en eld och efter ett tag dök de andra klasserna oxå upp efter ytterliggare ett tag såg vi lumpare som tydligen oxå skulle grilla just på denna ö. Vid 11.20 lessna vi och gick tillbaka sedan var den friluftsdagen förbi. Det hände inte mycket där inte haha.

Skrivet av: idacartau | februari 29, 2008

Fredag

Idag har varit soligt på många håll men ändå minusgrader. Denna dag började som vanligt med att jag vaknade (inte helt oväntat). Sen vart det nog tv:n, min stora kärlek. men märkte snabbt att den hade inte så mycket att erbjuda och satte igång dvd:n istället, såg något avsnitt av CSI och sen åt jag frukost. Efter lite te och mackor återgick jag till CSI och blev kvar där en stund efter ett tag ringde telefonen, det var min kära moster som ville komma på besök i vår enkla boning och självklart fick hon det. Och vid tvåtiden satte jag mig och solade men lessna rätt snart på det kalla vädret och gick in igen, sov en stund och sedan gick Jag till BB och åt tacos (Berglund/Bengtssons hus) vi åt, spelade lite spel, såg på tv och nu är jag hemma alldeles utmattad. Tyvärr så måste jag upp tidigt i morgon för att rasta hunden så här blir det ingen sovmorron inte. Så det är nog bäst att jag slummrar snart.

Ses&Hörs Puss å Kraam!!

Skrivet av: idacartau | februari 25, 2008

Första dagen på resten av mitt liv

Idag var det första dagen på sportlovet och den har gått nå otroligt fort trots att jag inte har gjort direkt nånting. dagen började med att jag åt någta muffins till frukost och sen gick jag ut med Tessan, vi gick en bra bit faktiskt. Sen vart det några avsnitt av Andra Avenyn, inte bara några. Sedan blev jag lite hungrig så jag kolla i skafferiet och hittade en förpackning pasta som tydligen ska vara ultranyttig så nu har jag bestämmt mig för att leva ett sundare liv så de så, det ska ut och springas ett varv runt åsen minst 3ggr i veckan. Och sockret ska det trappas ner på. Det kommer inte bli lätt kan jag säga eftersom jag är såå beroende av socker. Men det ska nog gå bra bara jag bestämmer mig så. jag ska också försöka sova bättre, jag kan ju inte sova mer än typ 5 timmar per natt och det är inte bra, så det måste jag bättra på. men eftersom det är sportlov så måste jag ju vara aktiv hela lovet så imorrn kanske det blir Kanis, om det är nån som vill dit med moi det vill säga. Annars får jag väl gå ut med Tessan på en riktig promenad. Om jag ska sova mina 8 timmar i natt så borde jag nog göra mig klar för att sova nu. Höres och synes…

Skrivet av: idacartau | februari 24, 2008

Lov!!!

Jag vet att jag inte har skrivit på ett väldigt bra tag så jag tänkte att jag ska ta upp tråden igen. Idag är det söndag och mitt sportlov börjar imorgon, åh va skönt. Jag börjar inte om för ens nästa onsdag och då får jag sovmorgon. Jag fick något ryck igår när jag satt och tittade på reprisen av Andra avenyn så nu har jag suttit och sett 27 av de 65 avsnitten, satt uppe hela natten. men fick tyvärr ingen sovmorgon morgonen därefter. Vid halv åtta tiden kom en väldigt nödig Tessan (hunden) och slickade mig i ansiktet och ville gå ut. Det var världens djupsnö när jag gick ut och det har bara blivit mer under dagen. Jag vill inte ha mer snö, jag vill ha sommar och sol. Jag längtar så efter att bada och sola men mest av allt längtar jag efter Julle och dom andra, jag hade en så skön sommar med dom. Miss you all<3. Men vi får se hur det blir i sommar. Å nu börjar lovet och jaag vet inte vad jag ska göra med det, jag kan ju inte sitta vid datorn hela  lovet och har ingen att umgås med. Lånade några böcker idag på bibblan men läsa är ju inte direkt det man ska göra när man är ledig. Får väl se om de e någon som vill åka med mig i Kanis annars får det väl bli dator som vanligt. Jag har ju som sagt en massa Andra avenyavsnitt och sen har jag tre säsonger av OTH + Några beverly hillsavsnitt så jag får ju inte tråkigt direkt men jag hade bara tänkt någontin annat det är ju ändå SPORTlov. Nu måste jag gå ut med hunden så det får ta slut här men skriver snart igen puss å kraam    

Skrivet av: idacartau | januari 5, 2008

Have you ever

Have you ever loved somebody so much
It makes you cry
Have you ever needed something so bad
You can’t sleep at night
Have you ever tried to find the words
But they don’t come out right
Have you ever, have you ever

Have you ever been in love
Been in love so bad
You’d do anything to make them understand
Have you ever had someone steal your heart away
You’d give anything to make them feel the same
Have you ever searched for the words
to get you in their heart
But you don’t know what to say
And you don’t know where to start

Have you ever found the one
You’ve dreamed of all of your life
You’d do just about anything to
look into their eyes
Have you finally found the one
you’ve given your heart to
Only to find that one won’t
give their heart to you
Have you ever closed your eyes and
Dreamed that they were there
And all you can do is wait for the
day when they will care

What do I got to do to get you in my arms baby
What do I got to say to get to your heart
To make you understand how I need you next to me
Gotta get you in my world
‘Cuz baby I can’t sleep

Skrivet av: idacartau | december 3, 2007

Here with me

den hör texten är såå sjukt bra och den förklarar såå sjukt bra vad jag måste stå ut med haha

I didn’t hear you leave
I wonder how am I still here
And I don’t want to move a thing
It might change my memory

Oh I am what I am
I’ll do what I want
But I can’t hide
I won’t go
I won’t sleep
I can’t breathe
Until you’re resting here with me
I won’t leave
I can’t hide
I cannot be
Until you’re resting here with me

I don’t want to call my friends
They might wake me from this dream
And I can’t leave this bed
Risk forgetting all that’s been

Bless you!! 😛  kiss

Skrivet av: idacartau | november 7, 2007

Tänkvärt

lonely-742719.jpglonely-742719.jpgJag har upptäckt att jag är inte så aktiv i denna blogg så därför har jag bestämt att minst en gång i veckan så ska jag skriva något tänkvärt. Den här veckan blir det en mycket bra sångtext av simple plan som jag översatt. Den får en verkligen att tänka till.  Love U all

Har du känt att du bara vill bryta ihop?

känt du dig utanför?

Som att du inte passar in?lonely-742719.jpg

och att ingen förstår dig?

Vill du bara springa iväg?

Låser du in dig på ditt rum 

med musiken så högt

att ingen kan höra dig skrika 

Nej, du vet inte hur det är

När ingenting känns rätt

Du vet inte hur det är

Att vara jag 

Att bli sårad

Att känna sig vilsen

Att bli lämnad ensam

Att bli sparkad när du ligger

Att bara bli knuffad omkring

Att vara på gränsen till sammanbrott

Och ingen är där för att rädda dig

Nej, du vet inte hur det är

 

 

Skrivet av: idacartau | november 2, 2007

Love is a wonderful thing

Jag hade drömt om den här sommaren, jag kände på mig att något skulle hända,

men jag visste inte vad.

Jag åkte bort den här sommaren, jag visste det inte då8194.jpg8194.jpg

men jag var på väg mot dig.

Allt som krävdes var en enda blick och jag var fångad.

8194.jpgDet tog flera dagar innan jag vågade säga något till dig,

allt jag sa var några få ord men det kändes så rätt.

Jag blev varm i kroppen varje gång du var nära.

Jag bad till Gud att du skulle vara nära

för jag bara älskade den där känslan du gav mig.

När jag sen var tvungen att lämna dig

kände jag att jag hade lämnat en del av mig kvar.

Jag gjorde ingenting och det ångrar jag och nu är det försent.

Allting är försent

Skrivet av: idacartau | oktober 17, 2007

Kärlekens ord

Det finns några ord här på vår jord

som sätter de flesta hjärtan i galopp

de säger att de finns hopp

blomma_rosa.jpg

som får ben att ge vika

de orden säger inte svika

de är de vackraste du kan höra 

som skall vid dig röra

de orden kommer glädja mig

de orden är: Jag Älskar Dig

Dikt av: Moi 

Older Posts »

Kategorier